Var låg INTE Atlantis?

Välkommen till Atlantis! Lägg stan lite där du vill - det har redan andra gjort genom seklerna. I Medelhavet, Atlanten, i Afrika, på Bahamas, till och med i Uppsala (fast då fick man göra om elefanterna till vargar eller kanske älgar. Men vad gör man inte?).

Oh, legenden om en civilisation som sjunker i havet. Vore det inte skönt om den var sann? Och varför är den inte det?

För att...den enda källan till allt snack om Atlantis är två dialoger skrivna av den grekiske filosofen Platon. I hans text är det Solon, som levde flera hundra år tidigare, som i sin tur fått höra storyn om Atlantis från egyptiska präster.

I det Atlantis som Platons döda brorsas kompis sagt faktiskt fanns, asså på riktigt, hade alla grekiska namn, grekiska grejor och bodde i en grekisk stad. Fast niotusen år tidigare än Platons Grekland. Åsså sjönk det i havet, det är därför det inte finns något kvar som syns. Allvarligt.

Men det är ju som de sa i den gamla TV-serien Arkiv X: I want to believe. Det är ju lättare att sno än att hitta på helt från början, och lite låter ju historien om Atlantis som när ön Thira gick under i ett vulkanutbrott som bildade cirkeln i havet som Santorini är en del av. Turista dit och se själv att det är sant.

Läs en skeptisk text i tidskriften Folkvett om Atlantis

Besök ett känt mordoffer i Stockholm!

My name is Granhammarsmannen.

Bronsåldern: blev mördad. Illa.

50-talet: blev uppgrävd, fick skelettet putsat. Inte alls illa.

Hösten 2011: Jag blir en tjock bra pocketbok! Fett.

Våren 2013: Jag blir en del av Sveriges Historia på TV4. Man tackar.

Hösten 2013: Intervju om mordet på mig i P3s Morgonpasset

Alla som besöker min monter på Historiska museet får möta mig ansikte mot ansikte. Inga autografer.

Askristet i Gamla Uppsala

Foto: Sophie Nyström, Acta konservering

Ett tyskt mynt i en av de brandgravar som nu grävts ut i Gamla Uppsala kan dateras till 1000-talet. Det är ganska sent för att vara en begravning vikingstyle, alltså med likbrännning som förknippas med asatron.

Från ungefär samma tid är den runsten som finns inmurad i Gamla Uppsala kyrka. Och det är en kristen runsten.

Asatroende eller kristna?
Man undrar hur det var: om Gamla Uppsala var segast i landet med att överge asatron, typ befolkat av gamla vikingastötar som tyckte att det "var bättre förr, med blot och räder i österled, men nu vill alla unga vara kristna hipsters i kungligt glamourösa Sigtuna".

Eller om det var en lycklig kombo med asatro med kristet på köpet? "Chilla, mannen! Vi tar din Jesus och sätter honom här bredvid Frej, våran softaste gud, det blir jättemysigt. Sådära...respekt till din gud, respekt till min gud, respekt till alla."

Läs mer på utgrävningens webb

...och förbundsarken var en trumma....

Ni vet förbundsarken i första Indiana Jones-filmen? Förgylld träkista med keruber på och långa handtag, strålade som om den var radioaktiv av gudomlig kraft? Den trodde jag att den här boken handlade om. Men nej.

Tudor Parfitt har forskat i hebreiska och studerat judiska folkgrupper i Asien, Afrika och Oceanien. Han såg till att DNA-analyser gjordes på medlemmar av Lembafolket i södra Afrika, som själva hävdade att de härstammade från Israel. Analyserna visade en hög andel gener som förknippas med semitisk härkomst.

Lembafolket hävdade också att de hade ett heligt föremål som var förbundsarken, och boken handlar om Parfitts undersökningar av den hypotesen.

Men då utgår han från att det fanns två förbundsarkar (arkrar? arki? vad är plural av förbundsark, är det kanske som pappersark: ett ark, flera ark? #frågor man inte trodde man skulle ställa sig), varav en var den tunga guldkistan som förvarade stentavlorna Moses mottog på berget.

Den andra arken var enligt Parfitts källor något av trä, något israelerna kunde ha med sig i krig, en lightvariant. Parfitt får det till att bli den trumma, ngoma, som tillhörde Lemba och ett tag fanns utställd på museum i Zimbabwes huvudstad Harare.

Lite som i min barndoms sommarmorgon på TV, då bröderna Dal efter många äventyr hittade Nilens källor i form av en läckande vattenkran. Eller som han i Monty Pythons Flying Circus som skulle bestiga Kilimanjaros två toppar...Men jag kanske bara är tyken för att jag är avundsjuk på professor Parfitt, som får äventyra värden runt och skriva böcker om det, belönas med fina titlar och har ett oslagbart upper-class-twit-brittiskt namn.

Malta: kliv in i 5000 år gamla underjordiska hallar

En gång, i en förort till Maltas huvudstad Valletta, tog jag min son i handen och klev in genom en helt vanlig husdörr på en oansenlig tvärgata.

Därifrån klev vi ner i tre våningar av 5000 år gamla hallar och kamrar. 10 personer åt gången tillåts gå ner där och vandra genom salarna.

Det 500 kvadratmeter stora komplexet, gjort med verktyg av sten och flinta, kallas Hal Saflieni Hypogeum och upptäcktes vid ett husbygge år 1902.  En jesuitpräst fick först i uppgift att överse utgrävningen, men hans första rapporter om Hypogeum har aldrig hittats. Så småningom blev allt utgrävt och beforskat. Av de cirka 7000 skelett som man fann här har ett bevarats på plats.

För mig var det jättespännande att, efter att ha bokat biljetter på nätet månader i förväg, få vandra genom en antik underjord skapad av människor med audioguidens ödesmättade musik i örat.
Vad minns sonen så här fem-sex år efteråt? Av Hypogeum inte mycket. Hans starkaste minne av Malta var att det var kul att bussarna hoppade så: backigt, dåliga vägar och vågad körstil.

(foto: Hal Saflieni Hypogeum TripAdvisor) 

Spelar det någon roll om Nefertiti är falsk?

Det här är ju den världskända bysten av legendariskt snygga drottning Nefertiti. Hon levde för mer än 3000 år sedan i Egypten och är väl den största kändisen från den eran näst Tutanchamon. Så här i det långa loppet kan man konstatera att bysten blivit hennes bästa PR-trick ever. Och när succén är ett faktum spelar det kanske inte så stor roll om bysten är äkta eller inte. Eller?

När schweizaren Henri Stierlin år 2009 påstod att bysten var falsk spreds nyheten snabbt runt klotet - men det verkar inte ha lett till någon större debatt. Inga pressträffar med tvärsäkra experter från museet i Berlin, inga uppföljande reportage innehållande "mystiska" fakta och arkivbilder på Hitler småleendes framför bysten. Inte så medialt intressant, helt enkelt.

Stierlin hävdade att den tyske arkeologen Ludwig Borchardt, som fann bysten i Egypten, hade tillverkat den år 1912.

En snabb titt i boken "Egyptian fakes" visar att Borchardts namn ofta nämns i samband med förfalskade antikviteter från Egypten - men som avslöjare av förfalskningar, inte alls som förfalskare. Boken nämner också test av färgpigment som styrker att Nefertitibysten tillverkats i det forntida Egypten. Stierlin påstår att enögdheten är ett tecken på att bysten är falsk. Det kan ju också vara ett tecken på att bysten inte är färdig, eftersom den kommer från utgrävningen av en skulptörverkstad. Kan man vara säker? Jo, ganska. Helt säker? Kanske inte helt hundra. Men inte många bryr sig, för kom igen - den är ju snygg! Liksom...roligare om den är äkta. Om den nu ska vara falsk kan den väl i alla fall vara "mystiskt" falsk, snälla.

© Staatliche Museen zu Berlin, Ägyptisches Museum und Papyrussammlung; Foto: Sandra Steiß 

Kapten K och ubåtsfrågan

För några år sedan satt jag vid samma middagsbord som Kapten K. Han var kustjägare i början av 80-talet då många talade om tecknen på ubåtar i Östersjön, och en sovjetisk ubåt körde rätt upp på ett skär i den blekingska skärgården.

Kapten K berättade om den märkliga känslan att vara en del av Försvarsmakten och inse att nu jävlar, nu kunde det hända. Nu kunde det man övat bli allvar. En viss spänning, men också en stark rädsla för vad som kunde hända nära och kära, hela samhället.

Sverige hade sagt nej till Sovjets begäran att låta fartyg gå in och hämta ubåten, och sovjetiska flottfartyg satte full fart mot svenskt vatten för att sedan göra undanmanöver precis innan gränsen. Det gick så långt att man hade klartecken för att ge eld från den svenska sidan.

 Något som hände för 32 år sedan kanske inte är historia.

Men visst känns det som det där hände i en annan tid, då allt var mer svart och vitt? Tv-apparaterna, väst och öst, synth och hårdrock, ubåtsljud eller sillfisar...

Några vid Kapten Ks middagsbord kritiserade Sveriges beslut att hjälpa den sovjetiska ubåten av skäret och låta den åka ut på internationellt vatten. Vi borde självklart ha varit hårdare, sa de. Ryska ubåtar lekte ju med oss uppe i Hårsfjärden och på andra håll! Lätt att säga när man sitter trygg med god mat och dryck, tänkte jag.

Nu bläddrar jag igenom Mathias Mossbergs bok, en av flera som visar på att det kan ha varit västubåtar som stod för de flesta ubåtskränkningarna på 80-talet, och att det svenska försvaret samarbetade mer med NATO än vad som var känt då. Även om man inte kan bortse från den där ryska som körde på grund, beroende på fylla eller vad det nu var.

Ju noggrannare man tittar, ju mindre svart och vitt blir det man ser. Gråskalor som känns otydliga. Det var nog inte enklare förr, även om det bara fanns två tv-kanaler att välja på då.

I mörka vatten : hur svenska folket fördes bakom ljuset i ubåtsfrågan (E-bok, 2011)

Lika som bär: aliens och mumier, faktiskt

Till vänster ser ni ungefär hur man brukar rita aliens eller rymdvarelser, ni vet den sorten som det finns obduktionsbilder från Roswell av.

 Till höger ser ni ett fotografi av ett av de mumifierade foster som fanns i farao Tutankhamens grav i Kungarnas Dal, Egypten.

Fotot togs av Metropolitan Museum of Arts egyptiska expedition och är hämtat från Bob Briers unika bok om experimentell mumifiering:
Egyptian Mummies av Bob Brier (inbunden)

Topp 10: Försvunna skatter

Det finns många berättelser om försvunna skatter som inte har hittats. Här är Britain Explorers topp 10-lista:

http://www.britainexplorer.com/top-ten-lost-treasures.html

Angkor Wats försvunna skatter

Templet Angkor Wat i Kambodja räknas som världens största religiösa monument och besöks av miljontals turister varje år. För nästan tusen år sedan var templet även en del av ett mäktigt kungarike med ofattbara rikedomar. Men vad hände egentligen med Angkorrikets skatter?

Sommaren 2011 upptäcktes en enorm skatt i ett hinduiskt tempel i den sydindiska delstaten Kerala. I hemliga källarvalv som hållits låsta i hundratals år upptäcktes guld, diamanter, rubiner och smaragder till ett värde av mer än 140 miljarder kronor.

Och det finns flera exempel på skatter i hinduiska tempel. Tirumalatemplet i östra Indien är en av världens rikaste helgedomar, och tar emot donationer bestående av bland annat 350 kilo guld varje år från besökare.

Hinduiska tempel, med eller utan skatter, finns inte bara i Indien. När det världsberömda templet Angkor Wat i Kambodja byggdes på 1100-talet var templet tillägnat Vishnu, en av hinduismens högsta gudomligheter. Templet byggdes av kung Suryavarman II som härskade över det mäktiga Khmerriket, en strategiskt viktig knutpunkt för handeln mellan Kina och Indien. Khmerriket sträckte sig över en stor del av Sydostasien, och hinduismen kom troligen till Kambodja med de indiska handelskontakterna. Även om influenserna från Indien var starka och många hinduiska tempel uppfördes i Khmerriket, slutade khmererna aldrig att vörda sina inhemska gudar och andar.

Världens största religiösa monument

Till skillnad från många andra tempel i Kambodja är Angkor Wat orienterat mot väst, vilket har tolkats som att det byggdes för att vara en grav och ett palats efter döden för kungen, eller för att manifestera kungens makt över tid och rum. Men väst är också det väderstreck som förknippas med templets huvudgud Vishnu.

Templet byggdes i fyra våningar, och omges av kilometerlånga murar. Tempelområdet omfattar mer än två kvadratkilometer inklusive den imponerande 190 meter breda vallgraven som omger templet. Angkor Wat är idag världens största religiösa monument. Det är byggt som en avbild av hinduismens kosmos, med vallgraven som världshavet, tempelmurarna som bergskedjor och templets torn som de fem topparna på berget Meru, världens centrum och gudarnas hemvist.

På Angkor Wats första våning är 600 meter av väggarna täckta av reliefer som återger kända historier ur hinduismens heliga skrifter. Där avbildas till exempel skapelsemyten då gudar och demoner drar en jätteorm runt ett berg i tusen år för att kärna en ocean av mjölk och få fram ett odödlighetselixir. Templet innehåller också flera tusen reliefer av devatas, kvinnliga tempelväktare, och apsaras, dansande nymfer.

En skattkammare i mörkret

På Angkortemplets fjärde nivå, i ett torn vars topp är 60 meter över marken, fanns ursprungligen det allra heligaste: en staty av Vishnu och ett altare. Men ett par hundra år efter att det byggts gjordes Angkor Wat om till ett buddhisttempel. Dörrarna till den centrala helgedomen murades igen och täcktes med Buddhabilder. Mer än ett halvt årtusende senare, år 1934, öppnade franska forskare de igenmurade dörrarna. De möttes av ett kompakt mörker och ett 25 meter djupt schakt under helgedomen. Längst ner i schaktet hittades sex blad av guld och två vita safirer. Föremålen tros vara rester av tempelskatten. Enligt hinduisk tradition gömdes ädelstenar, tunna blad av guld och ibland även hår eller naglar från templets grundare i en ihålig sten under grunden för templet, eller under sockeln till en staty. Tempelskatten i Angkor Wat har plundrats någon gång under de många hundra år som förflutit sedan templet grundades.

Nu tänder besökare rökelse och lämnar offergåvor framför Buddhastatyerna över den forna skattgömman. Munkar vaktar statyerna och smyckar dem med blommor och tyger. Än idag anses de översta nivåerna av Angkor Wat så heliga att turister som vill besöka dem måste vara anständigt klädda. Inga sandaler, bara knän eller axlar tillåts, något som kan vara besvärligt för en västerlänning i 35 graders fuktig värme.

Statyer täckta av ädelstenar

Historiska källor vittnar om att khmerrikets härskare samlade på sig stora rikedomar. Från inskriptioner och krönikor vet vi att Angkors härskare omgav sig med praktföremål av guld, silver och ädla stenar. Guld och silver användes också som bytesvaror, men Angkorriket präglade inga mynt och hade troligen inget eget pengasystem. Inskriptioner som hittats i templen berättar om vilka dyrbarheter kungarna gav till templen de lät bygga till gudarnas ära. Förutom guld, silver, ädelstenar och andra metaller som koppar fick templen bland annat boskap, elefanter och slavar.

På 1200-talet kom den kinesiske upptäcksresanden Zhou Daguan till Angkor. I sin krönika beskrev han Angkor som en stad med hela palats av guld. Hans berättelse för tankarna till myten om El Dorado, den sydamerikanska staden av guld, och de fantastiska skatter som hittades i faraogravarna i Egypten. Inskriptionerna i templen vittnar också om bronsbelagda golv och guldstatyer. I en lista över templet Ta Prohms tillgångar finns bland annat 40 000 pärlor, 35 diamanter och en staty av Buddha, helt täckt av ädelstenar.

Erövringen av de gyllene tornen

Vart tog alla dessa rikedomar vägen? Är Angkors rikedomar bara en historisk myt? Bara enstaka guldföremål och ädelstenar har hittats i templen, men det behöver inte betyda att beskrivningarna av khmerrikets forna rikedomar är överdrivna. Man har hittat spår av förgyllt gips på ett av Angkor Wats torn, och forskarna är övertygade om att alla templets torn och många av dess statyer en gång varit förgyllda.

I över 500 år regerade 22 olika kungar det mäktiga khmerriket från Angkorområdet. Men på 1400-talet växte det militära hotet från de thailändska kungadömena Sukhothai och Ayutthaya, väster om khmerriket. År 1431 erövrades Angkor av Ayutthaya efter en långvarig belägring. Många av skatterna i templen plundrades troligen efter detta.

Ibland sägs det att templen i Angkor sedan glömdes bort och tilläts förfalla i djungeln i flera hundra år. Men när den franske biologen och upptäcksresanden Henri Mouhot år 1858 råkade få syn på ett torn över trädtopparna i den kambodjanska djungeln och tog sig fram till Angkor Wat var templet bebott av buddhistiska munkar. Folket i Kambodja glömde aldrig templen, även om de länge var okända i västvärlden.

Förtrollande förfall

Bland Angkorområdets djungel, lotusblommor och risfält finns mer än hundra monument, skapade av en större mängd sten än den som de tre stora pyramiderna i Egypten byggdes av. De flesta av templen har genomgått noggranna restaurationer, men några har också med avsikt lämnats orestaurerade för att visa hur de såg ut när europeerna återupptäckte dem.

   
De ligger fortfarande djupt inbäddade i djungeln, där cikadornas sång blir dånande hög i middagshettan. Stryparträdens tjocka rötter slingrar sig upp genom valvtaken och in genom dörrar och fönster. Djupgrön mossa bildar ett mjukt täcke över stenhögar nedanför halvraserade väggar. Fjärilspar i alla färger fladdrar igenom valven, som gäckande minnesfragment av de praktfulla tyger som smyckade väggarna för mer än tusen år sedan. Även i dessa förfallna tempel tänder munkar rökelsestickor framför buddhastatyer och delar ut välsignelser till besökare som lämnat en offergåva.

Angkors förbannelse?

Den förtrollade tempelstaden i djungeln har även varit skådeplatsen för ond bråd död. 1907 inledde ett franskt forskningsinstitut arbetet med att bevara templen i Angkor åt eftervärlden. Institutets förste platschef Jean Commaille mördades 1916 av banditer som ville komma åt den lönekassa han bar på. En av hans efterträdare, Georges Trouvé, begick självmord 1935.

Angkorområdet var ett av de sista fästena för kommuniströrelsen Röda Khmererna. Under deras blodiga regim i slutet av 1970-talet avrättades flera hundratusen människor, och miljoner kambodjaner dog av svält och sjukdomar. När Vietnam invaderade Kambodja 1979 drevs Röda khmererna ut på landsbygden och tog bland annat sin tillflykt till templen. Det går ännu att se spåren av striderna i form av fästena för de kulsprutor som de Röda khmererna monterade högst upp på templet Phnom Bakheng, som är strategiskt beläget på ett berg, och kulhål i de ovärderliga tempelrelieferna.

De Röda khmererna och khmerriket

Gerillan som kallade sig de Röda khmererna utkämpade alltså några av sina sista strider i ruinerna av det tusen år äldre khmerriket. Men ordet khmer har fler betydelser än så. Det används ofta för att allmänt beteckna en invånare i Kambodja, vars officiella namn i början av 1970-talet var Khmerrepubliken. Landets officiella språk heter khmer och 90 % av befolkningen tillhör folkgruppen khmer.

1991 öppnades Angkorområdet åter för turister. Under Vietnamkriget hade USA fällt två miljoner bomber över Kambodja. Det krävs mycket arbete för att röja bort dessa och de minor som fanns i hela landet efter krigen. 

Fortfarande dödas och skadas många människor varje år av odetonerade bomber och minor i Kambodja, och länge pågick oroligheter på olika håll i landet. Så sent som 1995 dödades en amerikansk turist och hennes kambodjanske guide i en väpnad attack vid ett av templen.

Kulturarv och inkomstkälla

År 1999 räknas som det första året på 30 år då fred rådde i hela Kambodja. I februari 2011 dödades och sårades soldater från både Thailand och Kambodja i en eldstrid om templet Preah Vihear, som ligger i norra Kambodja vid den thailändska gränsen. Striden om detta tempel handlar inte bara om det rika kulturarvet. Den rör också rikedomar i form av framtida inkomster från turismen, som är den snabbaste växande näringen i Kambodja. Landets ekonomi bygger till stor del på inkomster från de flera miljoner turister som varje år besöker templen i Angkorområdet. Skattgömmorna är sedan länge plundrade.  Tempeltornen i Angkor Wat glänser inte längre av guld. Men templen fortsätter att vara ovärderliga både som historiska monument och som inkomstkälla för ett av världens fattigaste länder.

En bra guidebok till Angkor Wat, som med fördel kan köpas på plats, är:
Ancient Angkor av Claude Jacques And Michael Freeman m fl (häftad, 2009)