Ångmaskinen uppfanns i antikens Grekland - av Hero

Hero hette en kille som hittade på en massa kul grejor i Alexandria under det första århundradet av vår tideräkning. Han byggde en ångmaskin, en varuautomat (som sålde heligt vatten) och en vinddriven orgel.

Som Leonardo da Vinci många hundra år senare gjorde han prylar som dåtidens kändisar och rikisar kunde ha för att skryta med. Och snyggt namn hade han också. Men inte blev det någon industriell revolution runt Medelhavet år 100 för det.

På ett museum i Athen ställer de ut en liten grön kaka av några kugghjul som korroderat ihop när de legat ett par tusen år under havet. De har visat sig vara en astronomisk kalender som drivs av värsta avancerade urverket, enligt boken "Decoding the Heavens". Kakan kallas Antikytheramekanismen och är en enklare form av dator.

 Men inte började grekerna serietillverka väckarklockor eller dataspel bara för att de kunde det. Det räcker kanske inte med att en idé är bra för att den ska sprida sig av sig själv?

Jo Marchant: Decoding the heavens - solving the mystery of the world's first computer

Snart (typ) blir det roligare för vikingarna i Uppland

Uppland har minst tre platser som borde vara stora turistmål för alla som är nyfikna på vikingar, men som inte är allt de kan vara:

1. Gamla Uppsala, nu med ett bra museum, som borde få ställa ut fler av de fina saker från Uppland som nu visas i Stockholm.

2. Vendel, som gett namn åt en hel epok. Det som finns att se är blott en liten stuga med några bilder och texter. För långt bort för de flesta, men inte för gravplundrarna som grävde i Ottarshögen för några år sedan.

3. Valsgärde, där det är vackert att vandra i gräset över båtgravarna, men dit knappt någon hittar.

Men!
... snart ska det byggas en stor temapark strax intill i Fullerö, med en del som är "vetenskapligt korrekt", så ingen kan gnälla om det,  och en del som kan bli hur kul som helst! Bara ingen gör illa sig eller blir utnyttjad, och miljön inte skadas för mycket, och så.

Nu är ju inte riktigt alla beslut tagna, och vi som bor i Uppsala vet att stora projekt som t.ex. att dra E4:an utanför stan eller bygga ett Musikens hus tar sin tid, typ rätt många år faktiskt. Men det här ska väl inte ta 30 år att bestämma om?

Bilden visar en kopia av hjälmen från båtgrav 8 från Valsgärde.  Illustration P. Lindbom 2012.

Läs mer om projektet Fullerö Park.

Var låg INTE Atlantis?

Välkommen till Atlantis! Lägg stan lite där du vill - det har redan andra gjort genom seklerna. I Medelhavet, Atlanten, i Afrika, på Bahamas, till och med i Uppsala (fast då fick man göra om elefanterna till vargar eller kanske älgar. Men vad gör man inte?).

Oh, legenden om en civilisation som sjunker i havet. Vore det inte skönt om den var sann? Och varför är den inte det?

För att...den enda källan till allt snack om Atlantis är två dialoger skrivna av den grekiske filosofen Platon. I hans text är det Solon, som levde flera hundra år tidigare, som i sin tur fått höra storyn om Atlantis från egyptiska präster.

I det Atlantis som Platons döda brorsas kompis sagt faktiskt fanns, asså på riktigt, hade alla grekiska namn, grekiska grejor och bodde i en grekisk stad. Fast niotusen år tidigare än Platons Grekland. Åsså sjönk det i havet, det är därför det inte finns något kvar som syns. Allvarligt.

Men det är ju som de sa i den gamla TV-serien Arkiv X: I want to believe. Det är ju lättare att sno än att hitta på helt från början, och lite låter ju historien om Atlantis som när ön Thira gick under i ett vulkanutbrott som bildade cirkeln i havet som Santorini är en del av. Turista dit och se själv att det är sant.

Läs en skeptisk text i tidskriften Folkvett om Atlantis

Besök ett känt mordoffer i Stockholm!

My name is Granhammarsmannen.

Bronsåldern: blev mördad. Illa.

50-talet: blev uppgrävd, fick skelettet putsat. Inte alls illa.

Hösten 2011: Jag blir en tjock bra pocketbok! Fett.

Våren 2013: Jag blir en del av Sveriges Historia på TV4. Man tackar.

Hösten 2013: Intervju om mordet på mig i P3s Morgonpasset

Alla som besöker min monter på Historiska museet får möta mig ansikte mot ansikte. Inga autografer.

Askristet i Gamla Uppsala

Foto: Sophie Nyström, Acta konservering

Ett tyskt mynt i en av de brandgravar som nu grävts ut i Gamla Uppsala kan dateras till 1000-talet. Det är ganska sent för att vara en begravning vikingstyle, alltså med likbrännning som förknippas med asatron.

Från ungefär samma tid är den runsten som finns inmurad i Gamla Uppsala kyrka. Och det är en kristen runsten.

Asatroende eller kristna?
Man undrar hur det var: om Gamla Uppsala var segast i landet med att överge asatron, typ befolkat av gamla vikingastötar som tyckte att det "var bättre förr, med blot och räder i österled, men nu vill alla unga vara kristna hipsters i kungligt glamourösa Sigtuna".

Eller om det var en lycklig kombo med asatro med kristet på köpet? "Chilla, mannen! Vi tar din Jesus och sätter honom här bredvid Frej, våran softaste gud, det blir jättemysigt. Sådära...respekt till din gud, respekt till min gud, respekt till alla."

Läs mer på utgrävningens webb

...och förbundsarken var en trumma....

Ni vet förbundsarken i första Indiana Jones-filmen? Förgylld träkista med keruber på och långa handtag, strålade som om den var radioaktiv av gudomlig kraft? Den trodde jag att den här boken handlade om. Men nej.

Tudor Parfitt har forskat i hebreiska och studerat judiska folkgrupper i Asien, Afrika och Oceanien. Han såg till att DNA-analyser gjordes på medlemmar av Lembafolket i södra Afrika, som själva hävdade att de härstammade från Israel. Analyserna visade en hög andel gener som förknippas med semitisk härkomst.

Lembafolket hävdade också att de hade ett heligt föremål som var förbundsarken, och boken handlar om Parfitts undersökningar av den hypotesen.

Men då utgår han från att det fanns två förbundsarkar (arkrar? arki? vad är plural av förbundsark, är det kanske som pappersark: ett ark, flera ark? #frågor man inte trodde man skulle ställa sig), varav en var den tunga guldkistan som förvarade stentavlorna Moses mottog på berget.

Den andra arken var enligt Parfitts källor något av trä, något israelerna kunde ha med sig i krig, en lightvariant. Parfitt får det till att bli den trumma, ngoma, som tillhörde Lemba och ett tag fanns utställd på museum i Zimbabwes huvudstad Harare.

Lite som i min barndoms sommarmorgon på TV, då bröderna Dal efter många äventyr hittade Nilens källor i form av en läckande vattenkran. Eller som han i Monty Pythons Flying Circus som skulle bestiga Kilimanjaros två toppar...Men jag kanske bara är tyken för att jag är avundsjuk på professor Parfitt, som får äventyra värden runt och skriva böcker om det, belönas med fina titlar och har ett oslagbart upper-class-twit-brittiskt namn.

Malta: kliv in i 5000 år gamla underjordiska hallar

En gång, i en förort till Maltas huvudstad Valletta, tog jag min son i handen och klev in genom en helt vanlig husdörr på en oansenlig tvärgata.

Därifrån klev vi ner i tre våningar av 5000 år gamla hallar och kamrar. 10 personer åt gången tillåts gå ner där och vandra genom salarna.

Det 500 kvadratmeter stora komplexet, gjort med verktyg av sten och flinta, kallas Hal Saflieni Hypogeum och upptäcktes vid ett husbygge år 1902.  En jesuitpräst fick först i uppgift att överse utgrävningen, men hans första rapporter om Hypogeum har aldrig hittats. Så småningom blev allt utgrävt och beforskat. Av de cirka 7000 skelett som man fann här har ett bevarats på plats.

För mig var det jättespännande att, efter att ha bokat biljetter på nätet månader i förväg, få vandra genom en antik underjord skapad av människor med audioguidens ödesmättade musik i örat.
Vad minns sonen så här fem-sex år efteråt? Av Hypogeum inte mycket. Hans starkaste minne av Malta var att det var kul att bussarna hoppade så: backigt, dåliga vägar och vågad körstil.

(foto: Hal Saflieni Hypogeum TripAdvisor)